Jag har inte dött om nu någon trott det.
Min telefon har varit på lagning som jag skrev sist, och det tog en evighet att få den tillbaka. Närmare bestämt 3 veckor!!
Har åtminstone blivit mindre mobilberoende under dessa veckor.
Har inte alls samma behov att kolla instagram 100 ggr/dag:)
Hursomhelst. Här hemma har det hänt ganska mycket sen sist.
Vi har gjort mycket kul, kan ju verkligen inte rabbla 3 veckor här och nu... Men bl.a. bio och ett besök på badhuset har vi hunnit med.
Båda lika uppskattade av fröken bus:)
Lilla damen utvecklas fortfarande i raketfart.. Nu pratas det långa meningar och blöjan är ett minne blott.
Och vi njuter! Njuter av å ha en tjej som reder sig själv.
Lika njutbart är dock inte hennes humör!
Trotsen är här (säkerligen också för att stanna) och jag räknar till 10 många gånger på en dag.
Allt, precis allt ska testas och varenda gräns ska tänjas.
Min stubin är kortare än kortast och jag är världens mest icke-pedagogiska människa!
Blir tokig på lilla damen som kommer göra mig gråhårig innan jag hinner fylla 26.
När per kommer hem på torsdagen, då kan vi dela på trotsochgränssjukan.
Turligen ska jag säga, risken finns för att morsan i familjen får uppsöka psyk annars. We don't wanna go there!
Lyckligtvis överglänser lilla älsklingens goda och bra stunder de "dåliga" och hon är ju verkligen världens bästa!
Sen kanske man inte ska kalla trots dåligt, det är ju faktiskt bra med egen vilja och det hör till barnens utveckling.
Men när man är mitt uppe i bergochdalbanan känns det inte så rockigt faktiskt.
Absolut inte när man är själv med att tackla humörsvängningarna under veckorna.
Well, well... Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer! Sägs det ju:)
Den dagen Ally är "stor" då bloggar nog inte jag. Då har jag checkat in och installerat mig på psyk.
Sjuka har vi varit också. Eller ja, Per och Ally.
Busan var hemma hela förra veckan. Feber, hosta och snorig näsa.
Givetvis fick Per samma skiten och låg heeeela helgen.
Mr P blir sjukare än sjukast och jag är glad att jag jobbade helgen.
Han är verkligen en riktig gnäller när han är sjuk, så ynklig!:)
Lyckligtvis var farmor Karin ledig och såg efter lilla bus medan pappan fick friskna till.
Igår var det ju måndag. Är lite dagvilsen eftersom Per inte åkte till Hafjell igår utan idag.
Han var på ett möte i Lilleström igår och efter det hämtade han A på dagis.
Så han fick en natt extra hemma och det var guld värt.
Sitta en måndag, hela familjen och käka mat ihop:)
Har ju inte hänt sen augusti så det var skönt, men ovant!
Nu är det dryga 3 veckor kvar, sen är det dags för Mr att ta lite påskledigt och sen jobb på hemmaplan.
Ska bli... Skönt, tror jag.
Ordningen som råder här hemma under veckorna när det bara är jag och Ally är så sjukt mycket bättre än när P är hemma. Då är det kaos överallt!
Men jag ska nog stå ut med det. Min stora bejb får helt enkelt lära sig min ordning nu...
Nej nu får det bli bingen. Imorgon är det ledig dag och vi ska till Flogned och umgås med en skock sköna bönor.
Ska bli så kul:)
Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar